ARBETE (1945-1960)

Jag slutade skolan 1952. Egentligen ville jag fortsätta på läroverket men hade i så fall blivit tvungen att bo inackorderad i Köping, där närmaste läroverk fanns. Det hade inte min mamma råd med utan jag måste börja jobba. Jag hjälpte till lite på posten men var för ung för att egentligen få göra någonting av jobbet där. Det blev istället att passa barn, vilket jag gjorde en del. Jag planterade också skog och jobbade även som "brickflicka" på mjölkbaren i Skinnskatteberg. Även det var jag egentligen för ung för men jag fick diska, springa ärenden, plocka brickor och dessemellan passa barägarnas barn.

När jag fyllt 15 fick jag börja arbeta på hyvleriet i Skinnskatteberg med att märka virke och lasta virke på tralla.Man stämplade bräderna i ena kortsidan med röd färg. Det gjorde jag mest men jag tyckte det var roligare att lasta. Så småningom fick jag börja mäta virke, det var mycket bättre jobb, ansvarsfullt, och jag tror att det var bättre betalt. Vi var några flickor, som jobbade där. Vi utförde samma arbete som männen men fick bara 80% av vad männen tjänade. Man menade att det var mest riktigt eftersom männen oftast hade försörjningsbörda. Det var väl inte helt jämlikt för även unga pojkar, utan försörjningsbörda, hade 100%. För vår del var det inget problem eftersom vi var unga och saknade erfarenhet, vi tyckte att vi tjänade bra och var nöjda med lönen. Var fjortonde dag fick vi hämta våra lönekuvert vid kontoret, det var en stor dag. Då brukade jag och Laila, som jag jobbade tillsammans med, gå till caféet i backen, på vägen från stationen, mot Riddarhyttan, och äta leverpastejsmörgås och dricka choklad. Det var ett ganska slitsamt arbete, på vintern var det väldigt kallt, vi fick ofta stå ute på järnvägsvagnarna och märka och på sommaren var det jättevarmt i hyvleriet, stora fönster i taket för att släppa in ljus. Vi hade en hink med dricksvatten och en skopa, som alla drack ur.

Sommaren 1955 deltog jag i SSU:s läger i Helsingborg (H 55). Jag hade inte fyllt 17 år ännu när vi åkte dit. Det var tältläger och jag minns att det var ett stort äventyr. Det var första gången jag var utomlands, jag och min väninna åkte med färjan över till Helsingör, vilket var mycket spännande för oss. Jag kommer bara ihåg att vi köpte korv där. Vi hade problem med språket och korven hade en underlig färg men vi tyckte alltsammans var spännande och roligt, det tog väl en halvtimme över sundet.

Jag slutade på hyvleriet senare på hösten 1955 och började jobba på en bondgård i Vika Strand. Lönen blev ju mindre, 175:- i månaden + mat och logi. Jag trivdes verkligen bra där och stannade nästan två år. Våren 1957 åkte jag hem till Uttersberg för att fortsätta till folkhögskolan i Fellingsbro där jag hade blivit antagen till sommarkursen. Under tiden jag gick där, till hösten 1958, var jag i Uttersberg på ledigheter. I mellantiden, det var några veckor mellan kurserna, arbetade jag i greve Hugo Hamiltons gjuteri. Han hade köpt Uttersbergs herrgård och startat gjuteri i den gamla cementfabrikens lokaler. Bland annat gjöt man slangkopplingar, som jag sedan slipade och svarvade. En period arbetade jag även som barnflicka åt greven, som just blivit ensamstående med en dotter på 1,5 år.

Efter avslutad folkhögskola var jag hemma i Uttersberg en period på ca 8 månader. Under den tiden lärde jag mig arbetet på posten och hjälpte min mamma. Jag blev ganska snart erbjuden vikariat vid några olika poststationer och därefter arbete vid huvudpostkontoret i Örebro där jag började 2 maj 1959. Min mor fortsatte som poststationsföreståndare tills posten lades ner omkring år 1960. Efter det hyrde min mor tillsammans med mig och min familj, fritidsbostad i gästgivargården. Vi hyrde den ungefär till 1964, då fick vi vårt tredje barn och tyckte det räckte med en bostad. Under den tiden var jag där endast ett fåtal gånger så under de åren vet jag inte mycket om vad som hände i Uttersberg. Det kändes nog som om Uttersberg som samhälle var "döende" vid den tidpunkten. Det dröjde till 1977 tills familjen Nyhlén köpte järnvägsstationen, som de restaurerade och där de öppnade sitt Galleri Astley, som faktiskt blivit känt över hela världen och som "blåst nytt liv" i bygden.

e-post: Mona Westerlund: m.westerlund@telia.com   Senast uppdaterad: 2006-11-26                          Till startsidan