BOSTADEN (1945-1960)

Johnny Strömberg har skickat ett flygfoto över Uttersberg (se foto till vänster) där man kan se hur det såg år 1948. Lägg märke till att "nya" konsum fattas, liksom "nya" vägen, lokstallet finns kvar och "Gröna logarna". Jag är osäker på när detta ändrades och jag vet inte heller vilka byggnader (eller vad det är) som ligger utmed stationsvägen. Jag trodde att det kunde vara sågen men den fanns nog inte kvar då och låg inte riktigt där. 1948 var jag 10 år och borde kanske komma ihåg. Om någon vet är jag tacksam för ett litet meddelande. (klicka för större bild.)

Från omkring 1943 bodde vi, hela familjen i ett rum (eller rättare sagt ett kök) i Ladugårdsbyggningen (ett av husen på Bruket). Det fanns fem likadana lägenheter (rum) i huset. Jag tänkte nog aldrig på att det var trångt även efter dåtida förhållanden. När jag blev äldre berättade mamma om hur jobbigt hon tyckte det var. Pappa var en händig man, han lagade sin lättviktare, halvsulade våra skor, fixade våra skidor m m och allt detta gjorde han i köket. Han hade ju ingen annanstans att hålla till på vintern. Jag tror mamma tyckte det var allra värst när han plockade isär hela lättviktaren och bredde ut alla delarna på tidningspapper. Till att börja med hade han ju inte körkort så han var tvungen att åka lättviktare (ungefär som en moped).

Jag sitter med min lillebror Lars på baksidan av Ladugårdsbyggningen. Vi bodde vid den andra gaveln Bilden närmast visar Värmlandsbyggningen idag. (klicka för större bild).

Jag trivdes på Bruket. Där fanns lekkamrater i närheten, skogen precis ovanför där vi lekte mycket och Hedströmmen bara ett par hundra meter bort, där vi badade och fiskade. Det var alltid liv och rörelse på bruket. Eftersom det inte fanns några moderna bekvämligheter så var det alltid någon, som var på väg ut med slaskhinken, på väg till pumpen för att hämta vatten eller på väg till dass. Slaskhinken tömdes i en "slaskbrunn" mitt på området med överbyggnad av trä med lucka. Jag kan tänka mig att det måste ha luktat illa under varma sommardagar.

Man hade inte heller kylskåp utan det var matkällare i skogskanten där alla hade sin potatisbinge och sina hyllor för sylt, saft, smör, matrester, mjölk allt som inte kunde förvaras inne i skafferiet. Mjölk hämtades vid herrgården, som hade en stor ladugård med många kor. Klockan sex på kvällen var det mjölkförsäljning. Man hade en mjölkkruka med sig och fick uppmätt så många liter som man skulle ha. Det var fet mjölk, som man kunde skumma grädden från på morgonen. På det sättet hade man alltid vispgrädde.

Så här ser Ladugårdsbyggningen ut idag. Detta är framsidan. Yvonne och Stig sitter på trappen till sin lägenhet. (Klicka för större bild.) Bild från ett kök i ladugårdsbyggningen. De boende på bruket har ganska låg hyra men får kosta på ev reparationer själva. Man hyr lägenheten på helår.

Alla hade sitt potatisland på gården, det var inte tal om att det skulle vara gräsmattor för barnen att leka på. Vi hade gott om plats för lek ändå. Man hade också ett grönsaksland med morötter, ärter, gurka, dill, persilja och vad man ville ha. Vedbod fanns också till alla och varsitt förrådsutrymme i en bod.

Min bror och jag hade mässlingen medan vi bodde på Bruket. Då skulle man, enligt tidens bruk, ligga mörkt. Eftersom vi bodde i ett enda rum så kunde man inte dra ner rullgardinerna på dagen utan hängde upp skynken runt sängen så det blev mörkt för den, som låg där. Jag kommer ihåg att jag var mycket sjuk med hög feber medan min bror fick det mycket lindrigare. Strax efter fick vi scharlakansfeber, då var det min lillebror, som var sjukast. På den tiden måste man ligga på sjukhus för scharlakansfeber och vi fick åka ambulans till Västerås, där vi fick stanna flera veckor. När föräldrarna kom på besök fick vi pratas vid genom en glasruta för att de inte skulle smittas. Lägenheten röktes för att döda alla bakterier sedan vi åkt till sjukhuset.

Jag lärde mig cykla medan vi bodde på bruket. Vi hade inga barncyklar utan vi fick lära oss cykla på vanliga stora cyklar. Jag minns att det dröjde länge innan jag kunde sitta på sadeln och nå ner till tramporna. Man fick helt enkelt stå och cykla. Första gången jag lyckades komma upp på mammas cykel och trampa iväg så kunde jag inte styra utan körde rakt ut i potatislandet. Det blev nog vanligt senare med barncyklar, jag har ett foto på min bror i 10-12årsåldern med en pojkcykel (se bilden nedan).

Min bror Lars står med sin cykel utanför kvarnen på "gamla" vägen.
Foto: P Roland Johansson
Bilden till vänster visar en äldre dam, som bodde i Värmlandsbyggningen. Jag vet inte vem hon var men skulle gärna vilja veta.

Det fanns många äldre på Bruket. De små lägenheterna hyrdes ofta ut till pensionärer, som tidigare arbetat åt Riddarhytte Bruk AB, även personer som bott i Riddarhyttan hela sitt liv och jobbat åt Riddarhytte Bruk, fick flytta till Uttersberg när de pensionerades.    Värmlandsbyggningen var störst och innehöll flest lägenheter. Där fanns en stor gemensam farstu i varje uppgång. Jag tyckte alltid att det var lite "läskigt", det var ganska mörkt en trappa upp i farstun, eller "på bötten" som man sade. Trappan på bilden nedan finns längst till höger på huset. Det är samma uppgång som UIK idag har sin klubblokal.

Under hela min uppväxt fanns även två hus som kallades "Kråkslottet", med ungefär samma standard som husen på Bruket, små lägenheter och helt omodernt. Man eldade i spis och kakelugn/kamin, hämtade vatten vid en pump på gården och bar ut slask till en särskild plats utanför. Jag har fått ett kort på ett av husen i Kråkslottet från Monika och Stig Hedlund, som inte själva bott i Uttersberg men i varje fall Stig har anknytning dit genom att släktingar varit bosatta där, "dels Hedlunds som arbetade vid KUJ och hade tjänstebostad i lokstallet dels Holms, som bodde i Kråkslottet", sista tiden endast på sommaren. Stig har bott där på skollov ibland, när han var barn.

 

 

  Stig Hedlund har haft vänligheten att skicka fler kort från Uttersberg. Jag undrade hur det förhöll sig med skolan, som fanns i Kråkslottet fram till 1883, då skolan i Östanfors var klar. Stig visste hur det var, så här skriver han om Kråkslottet:

Huset kom till mellan 1840 och -45 och inrymde den första skolan för
bruksarbetarnas barn. Det byggdes på en låg stenmursgrund med timmerväggar som målats med Falu rödfärg, fönsterkarmar och gavelhörn vitmålade, grovt sågade och tillpassade bräder i innerväggar, golv och bjälklag, och på taket över grova takstolar låg mörkt grå skifferplattor. Entré fanns på båda gavlarna med genomgående korridor emellan. De utvändiga trappstegen till entrédörrarna var gjorda av sten som huggits till halvcirkelform.
Till inredningen kom, en bit in på 1900-talet, vedspisar till de flesta rummen (som ju utgjorde lägenheterna!) och de ersatte delvis den stora gemensamma spisen med murad ugn som fanns i bottenvåningens västra del. El drogs in på 1920-talet och var under resten av byggnadens liv densamma - med målade, textilisolerade ledningar på små porslinsisolatorer/-knoppar. Vatten fanns av bra kvalitet och mängd i en grävd brunn med pump omkring 25 m från den östra gaveln; på vintern kunde det hända att vattnet frös i pumpen så att den fick tinas med upphettat vatten...

På bilden finns medlemmar av familjen Holm och några av deras grannar utanför Kråkslottets södra fasad på den lilla väg som ledde till den östra entrén. Man kan också skönja de små uppodlade täpporna utanför långsidorna. Bilden är tagen omkring år 1918, då troligen över 50 personer bodde i huset. På den bifogade bilden av baksidan och västra gaveln ses åtminstone vinbärsbuskar som en del av odlingarna.

Det andra tvåvåningshuset, "nya slottet" kallat, kom till vid ungefär den tid som bilden togs, dvs. omkring 1920 och ligger c:a 20 m väster om det gamla "slottet" (=närmare landsvägen mot Skinnsberg). Det var kvar förra året och jag vill minnas att även förråden närmast vägen fanns kvar; dock oklart i vilket skick!

Kråkslottet, som egentligen borde ha blivit k-märkt och byggnadsminnesförklarat eftersom det på ett så tydligt och ursprungligt sätt visade hur arbetarbostäderna var i svunnen tid, revs på 1980-talet och på dess plats ligger nu en "modern enplansvilla".

Ytterligare ett fint gammalt kort har kommit från Stig. Det föreställer båda Kråkslotten. Han har själv skrivit texten till bilden.
(Klicka för större bild)

  Fotot visar "Nya slottet" och "Kråkslottet" från landsvägen strax norr om"korsvägen" och är troligen tagen på 1940-talet av min farmors syster Ester Holm, som var uppvuxen i "Kråkslottet" med sina syskon Gustaf, August,Viktor, Celin (Cecilia) och Maria Holm.

Föräldrar var Anders och Sofia Holm, som levde 1843-1936 resp. 1852-1937 och större delen av sina liv bodde just i "Kråkslottet".

Pappan Anders Holm var, som så många
andra, bruksarbetare, och på äldre dar lär han ha varit nattvakt på bruket.
 

 

e-post: Mona Westerlund: m.westerlund@telia.com                                                                Till startsidan