1945-1960

SKOLAN

Jag började skolan 1945. Jag minns att min mamma skjutsade mig på cykeln första dagen. Vår fröken hette Cecilia Brunström. Hon arbetade sitt sista år då, före pensioneringen. Hon var känd för att vara sträng. Otaliga var de historier, som berättades om hur hon ryckt loss örsnibbar på pojkar och slagit barn på fingrarna med linjal så de blödde. Jag kommer inte ihåg att någon blev slagen men jag minns att vi var rädda för henne. Skolan låg i Östanfors, vi tyckte att vi hade lång skolväg från "centrum". Barn hade inte så ofta egna cyklar på den tiden utan vi fick gå. På vintern åkte man spark eller skidor. Vi var flera som bodde i närheten och kunde göra sällskap till skolan. Det var en s k B-skola, första och andra klass gick tillsammans för sig och tredje till sjunde klass för sig.

Klass 1 och 2, år 1945.
Lärare: Cecilia Brunström
Min bror i klass 1 år 1950, tillsammans med klass 2.
Lärare: Maja Wallin
Klass 3 - 7 år 1951.
Lärare var Karl Darin, som dock inte finns med på bilden.

När jag sedan började i tvåan fick vi en ny fröken, Maja Wallin. Man skulle även restaurera skolan så vi fick gå i skola i Kapellet. Pingströrelsen hade ett kapell på den södra delen av Åsen och om jag minns rätt så gick vi hela läsåret där. Det var spännande med ny fröken. Jag minns att jag tyckte hon hade så mycket intressant material. Bland annat kommer jag ihåg att vi fick rita så vackert på "svarta tavlan" till examen (det kallades alltid examen, varje avslutning av skolåret) och klä ut oss till kantarell och läsa "Har du sett herr Kantarell....?" Jag tyckte så synd om lille Kalle Kantarell" som fick "puttra i en gryta". 

     
I det här huset i Nyängen bodde Maja Wallin.Vi barn var ditbjudna vid något tillfälle och vi var riktigt andaktsfulla. Jag, hade aldrig sett något så vackert som hennes inredning   Så här ser entrén till skolan i Östanfors ut idag. Jag blev förvånad att trappen var så liten. Jag minns den som jättestor. Det är numera loppis i "storskolans klassrum". Småskolan hör till den nuvarande bostaden.   Kort på Johnny, som bidragit med många bilder. Så här såg han ut 1950, han har säkert förändrats en del. HÄR kan Du se hur han ser ut idag. När det här kortet togs kallades han Olle-Johnny.  

Det var en stor sak när man fick flytta över till andra sidan korridoren, till "storskolan". Resten av min skoltid, tredje till sjunde klass, gick jag i Östanfors skola. Det var mycket intressant, när 3:an och 4:an t ex skulle läsa så hade 5:an - 7:an t ex geografi. Det var nästan omöjligt att låta bli att lyssna. Vi hade Karl Darin som lärare. Även för honom hade vi stor respekt. Trots det var det ibland någon som vågade göra rackartyg och kunde få följa med läraren ut i tamburen och få en örfil och en allvarlig "straffpredikan". Jag var väldigt allvarlig och "snäll". Ändå vågade jag en gång hänga på vår lärare en "askfis". Det var en lång mattrasa med en böjd knappnål i ena änden. Det var en gammal tradition att sätta en askfis bakpå kläderna på någon vuxen på askonsdagen. Man fäste knappnålen bak i kläderna och tyckte det var väldigt roligt när de gick omkring med trasan hängande. Skolläraren hade en kostym av så hårt tyg så jag fick inte fast nålen utan satte den i fickan. Han nämnde aldrig det upptåget utan låtsades om ingenting. Det var lite snopet.
Det fanns en massa traditioner kring den veckan, den som t ex sov längst på långfredagen fick heta "Långlaten" och det var en stor skam. Den som sov längst på fettisdagen kallades "Feten", det var om möjligt ännu skamligare.

"Tamburen" var en lång korridor mellan skolsalarna, med träbänkar utmed sidorna och krokar för kläderna. Där hade var och en sin krok och sin plats på bänken. Någon skolmat hade inte införts i Östanfors skola. Jag brukar tänka på våra smörgåsar när dagens barn klagar över skolmaten. Där satt vi och åt vår medhavda matsäck på lunchrasten. De som var "ledande" (störst, starkast) satt på golvet vid elementet. Jag fick aldrig sitta på golvet vid elementet, kanske för att jag var flicka. Jag minns inte att någon flicka satt där.

På rasterna hoppade vi flickor hage eller rep eller spelade "pys". Varför det kallades så i Uttersberg vet jag inte, vi spelade med "pyskulor" (spelade kula). Där kunde pojkarna vara med men annars kommer jag inte ihåg vad de sysslade med på rasterna. Alla spelade brännboll och pojkarna spelade väl fotboll antar jag. Kurragömma lekte vi också. På vintern åkte vi spark. Det var en backe upp till skolan, där satte vi ihop sparkarna i en lång rad och satt på dem och åkte ned. Den, som satt på andra sparken styrde.


Nedanstående bilder är inskickade av Johnny Strömberg.

  Till vänster är en bild på Östanfors skola. (Klicka för större bild) Flygfoto över Uttersberg med Östanfors skola i centrum. (Klicka för större bild)

Under mina första skolår fanns Thorgrens affär kvar i hörnet vid vägen mot Snarhem. Det var inte långt från skolan och de som hade pengar kunde ibland smita iväg över fältet för att köpa godis. Jag hade aldrig pengar och var nog ändå rädd för att följa med, det var inte tillåtet men jag minns att jag ändå gjorde det någon gång. Det var väldigt spännande. Redan då var den affären gammalmodig, vi hade ju en modern Konsumaffär snett emot järnvägsstationen.

Både Östanfors skola och Thorgrens affär finns på bilder på Darins sida: UTTERSBERG och UTTERSBERGS BRUK

Vi gjorde "rackartyg" även på den tiden men i betydligt mindre utsträckning än barnen gör idag. Vi "pallade" äpplen, spelade "hartsfiol" och liknande men det var i regel ganska enkla busstreck, jag kan inte minnas att vi någonsin förstörde eller slog sönder något. Till exempel fanns en lampa på en stolpe mitt på gården på Bruket. Den tändes med en strömbrytare och den sprang vi och släckte. De, som bodde på bruket var jättearga på oss för det. Mobbning fanns även på den tiden. Vi var dumma mot en pojke på hemväg från skolan, vid flera tillfällen. Det blev dock inte långvarigt. Alla kände alla i byn och det kom snart fram och vi fick stå till svars och sedan var det slut. Jag minns att jag skämdes för att jag var med på det men var samtidigt glad att "få vara med" så jag kunde inte dra mig undan.

Jag slutade skolan efter sjunde klass och hade då konfirmerats strax innan. När man hade konfirmerats var man vuxen. Då var ändå Fortsättningsskolan kvar, för min del var det skolköket. Vi gick i skolkök i Skinnskatteberg, även några av pojkarna gick där.

Bilden är från skolköksavslutningen. Jag serverar kaffe till skolstyrelsens ordförande, Hjalmar Jonsson. Överlärare Hernfrid Bark ser på. Förkläde och snibb fick jag sy sista året i slöjden.  

e-post: Mona Westerlund: m.westerlund@telia.com  Senast uppdaterad: 2006-11-26  Till startsidan